Att påverka som konsument 

En framtidsanalys om vad vi som konsumenter i Sverige kan göra för att förändra. 

 

I och med denna globaliserade värld där internet spelar en betydande roll har vi människor lärt oss att skärma av. Död, svält och krig berör oss inte längre mer än att vi tänker att, usch, vad hemskt, men vad ska vi äta till middag? Således är det väldigt svårt att faktiskt förändra vårt beteende. Därjämte hjärntvättar den liberala marknaden i Sverige oss till att konsumera, konsumera och konsumera lite till. När vi går i en klädaffär tänker vi därför inte på textilarbetarna som gjort kläderna utan vi tänker på priset och passformen. Vi tänker att vi säkert inte gör någon skillnad, men det gör vi. Genom att bojkotta märken som verkar i exempelvis frihandelszoner tvingar vi de att långsiktigt förändra sin verksamhet. Ett exempel på vad som kan hända när företag förmodar att många av konsumenterna i västvärlden vill köpa rättvist producerade kläder är Fairtrades textilstandard. Den offentliggjordes 2016 och innehåller kriterier för arbetsförhållanden, levnadslöner och så vidare. För att företag ska skriva på avtalet måste vi konsumenter visa att detta uppskattas genom att handla av dessa företag istället för oetiska textilföretag. 

 

Om vi däremot belyser problemet från ett kortsiktigt perspektiv kan bojkott vara problematiskt. För att ta ett exempel från en förstahandskälla, en textilarbetare i Indien. När hon i en dokumentär från utbildningsradion får frågan om vad hon tycker om att företagen kommer och köper lokalbefolkningens land svarar hon: ”Jag vill att företagen ska komma hit.” Detta kanske låter konstigt, när du läst om hur mänskliga rättigheter kränks inom textilindustrin och hur företagen urholkar alla naturresurser. Men från denna kvinnas perspektiv är fabrikerna något bra eftersom de leder till jobb och utan jobb kan hon inte försörja sig själv och sina barn. Hon har inga bättre alternativ. Från denna aspekt kan det kännas rimligt att köpa kläder från textilindustrier som inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter eftersom det ger arbetarna mat för dagen, men på detta sätt kan vi aldrig förändra. 

 

Som konsumenter måste vi komma ihåg att i en kapitalistisk värld är det trots allt vi som styr marknaden, företagen kommer alltid sälja vad som efterfrågas. Om alla konsumenter ställer krav så kommer textilarbetarna att få det bättre. Likväl måste det poängteras att alla människor har olika förutsättningar, för människor med knappa ekonomiska förutsättningar är det inte så lätt att köpa etiskt producerade kläder. Det är också omöjligt att komma ifrån det faktum att staten måste ta sitt ansvar. Sverige måste som en enhet kontrollera sociala förhållanden för klädesföretags arbetare och Indien, Sri Lanka och Bangladesh måste höja minimilönerna som vi i diagrammet till inlägget Hur hamnade vi här inte räcker till ett drägligt liv. Dessutom måste IMF och Världsbanken sluta pressa länder till att sänka arbetares löner genom att annars inte låta länderna låna pengar. Det finns ingen enkel lösning, men en lösning finns alltid. Vi som konsumenter kan tillsammans se till att dessa åtgärder sätts i bruk genom att kräva att de mänskliga rättigheterna som formuleras i FN:s konvention ska gälla för alla, även textilarbetare. 

 

Författare: Elsa Magnell

Källor:
Fairtrade 
Underskriven av Giovanna Schmidt, Communications Officer, Fairtrade International. 
Publicerad: 2016-03-29 
Hämtad: 2017-02-12 

 

Hämtad: 2017-02-12 

Källkritik:

Organisationen Fairtrade har sitt ursprung i LO och Svenska kyrkan som är två seriösa avsändare. Det som står om textilstandarden kan bekräftas på flera andra sidor.

 

IMF kommer ursprungligen från FN som är en trovärdig källa. Det är dock möjligt att sidan är tendentiös och inte tar upp de negativa aspekterna av vad de gör vilket innebär att IMSs egen sida är bra att använda tillsammans med andra källor.