Dramatik i Indien

Textilindustrin är en bov som bryter mot de mänskliga rättigheterna, förstör miljön och påverkar arbetarnas ekonomiska och sociala situationer negativt. I produktionslandet Indien bygger arbetarnas roll på de konservativa idéerna som upprätthålls av religion, tradition och kultur. Arbetarna består till 82 procent av kvinnor eftersom kvinnan är underställd mannen i religionen hinduism – den största religionen i Indien. Det leder till att kvinnor får mycket lägre betalt, vilket gör dem attraktiva för ett textilföretag som vill anställa så billig arbetskraft som möjligt. Den andra övervägande gruppen arbetare är daliterna, de kastlösa eller oberörbara, vilka är enligt hinduismens kastsystem lägst på skalan. Daliterna är en diskriminerad grupp, trots att de utgör en femtedel av Indiens befolkning och att Indiens regering har förbjudit både kastsystemet och diskriminering på grund av kast. Textilfabriker anställer dessa två grupper av människor – kvinnor och daliter – för att de dels tar minst betalt och dels står ut med mest diskriminering på arbetet eftersom de redan är förtryckta i samhället. Å andra sidan, en positiv effekt av att anställa kvinnor och daliter är att män och kvinnor samt människor från olika kast kan arbeta sida vid sida, vilket är ett steg i rätt riktning för Indiens jämställdhet.

Konsekvenserna av textilarbetet slår hårt mot kvinnorna. De flesta är unga och på grund av det mycket långa och hårda arbetet kan de inte träffa en man att gifta sig med. Kvinnorna i Indien blir oftast bortgifta i ung ålder, då det är en hinduisk tradition, men många sömmerskor tvingas lämna sina hem för att arbeta i fabrikerna, vilket leder till att arrangerade äktenskap inte blir genomförda. Det i sin tur leder till att de blir utstötta i samhället och får en låg social status. Därmed tvingas de arbeta kvar i fabrikerna och går med på ännu lägre löner eftersom textilfabriker är en av få lagliga arbeten ogifta kvinnor kan ha. Därför är textilindustrin hård mot kvinnor.

Efter att Storbritannien lämnat Indien att själva få styra, lämnades landet med bristande kunskap, outbildat folk och i stor fattigdom. Det gjorde att förutsättningarna för indierna blev svårt och allt tänkbart arbete med en lön välkomnades av folket, vilket gjorde att utgångslönerna var otroligt små, vilket orsakade minimilöner inom bland annat textilfabrikerna och gjort det svårt att höja dem till en tillräcklig lön i förhållande till levnadsstandarden. Sömmerskor i fabrikerna lever i små och förorenade byar, utan chans till varken läkemedel eller läkarbesök. Det leder till att fabrikens arbetskraft inte bara sliter ut sig i fabrikerna utan även drabbas av infektioner i sin by, utan att kunna förebygga eller ta hand om problemen. På grund av arbetet och lönen som ges kan dessa människor inte få hjälp eller flytta ifrån de hemska levnadsförhållandena. Fabrikernas utsläpp av kemikalier påverkar natur och vatten, vilket leder till förstörda naturresurser, råvaror och ekosystem. Utsläppen gör det även omöjligt att odla på, vilket leder till svält och fattigdom. Textilfabrikerna förstör allt från natur till människor, till hela samhällen.  

Källor:
Ryytty Carsten, Kastsystemet i Indien, so-rummet.se, publicerad 5/2-16, hämtad 25/1-17
Kvalitet: Syjunta, hämtad 16/1-17, sli.se

 

Källkritik:

SO-rummet är en lärarresurs som riktar sig till elever i samtliga SO ämnen. Webbplatsen har drivits av gymnasieläraren Robert de Vries sedan 2011. Dokumentären ”Kvalitet: Syjunta” skapades av Utbildningsradion och ligger uppe på sli.se i ett utbildande syfte. Webbplatsen riktar sig mot utbildning och därmed undervisning. Filmen gjordes 2014, vilket gör att den är relevant liksom i tid och innehåll.

Författare: Emma Tranehed