H&M:s okontrollerade ansvar

Företagets perspektiv på klädesmarknaden ur ett ekonomiskt perspektiv

Hur medveten är du om dina kläders historia? Vet du under vilka förhållanden de skapades eller vilka mänskliga rättigheter som brutits för att du ska få dem? Trots att svenska företag, som H&M, lovar att de mänskliga rättigheterna följs, varken kontrolleras eller uppfylls dessa krav. En vanlig missvisande tanke är att Hennes & Mauritz själva äger textilfabrikerna samt betalar ut lönen till sömmerskorna – som oftast är kvinnor – men så är inte fallet. Mellanhänderna, leverantörerna, är de som betalar ut låga löner och bestämmer arbetstiderna. På företagets hemsida står det ”Det skulle vara omöjligt för oss att bedriva vår verksamhet om vi inte tog ansvar för hur våra leverantörer behandlar de människor som arbetar för dem”. Det är inte en sanning som kontrolleras eller följs upp, utan endast ett kapitalistiskt försäljningssätt för att behålla sina kunder. En vidare fråga kan då vara vad som lockar respektive stöter bort kunder – etiskt korrekta arbetsförhållanden eller låga priser på företagets produkter?

Arbetarna jobbar under inhumana förhållanden, utan fackförbund eller ekonomiskt skyddsnät, med en bristfällig lön som inte räcker och psykisk stress över att inte kunna försörja sin familj. H&M menar att deras inflytande i leverantörsländerna lyfter tusentals människor ur fattigdom och bidrar till en ekonomisk tillväxt i leverantörsländerna. En förhöjd ekonomi och produktion bidrar till att landet ökar i bruttonationalprodukt (BNP), vilket innebär värdet av alla varor och tjänster som landet producerar på ett år. Det må vara sant men att jämföra BNP i värde mellan länder eller mellan år är opålitligt, missvisande, ger ingen bakgrundsförklaring till hur eller varför det har höjts, vilka som gynnats respektive missgynnats av ökningen och det går inte att använda som riktlinje till framtiden. Statistiskt sett hör högt BNP och hög levnadsstandard ihop men det är inte alltid sant i praktiken. Arbetarna i leverantörsländerna slits ut under långa arbetspass, hårt arbete och låga löner, vilket leder till dåliga levnads-, ekonomiska och sociala förhållanden. Dessutom tar miljön stryk av en ökad bruttonationalprodukt. Det betyder att ett ökat BNP inte betyder ett bättre liv.

Leverantörerna betalar arbetarnas löner fristående från H&M. Det betyder att juridiskt sett har inte det svenska företaget ansvar för arbetarnas löner och det krävs hårdare lagar för att Hennes & Mauritz villkorsavtal ska följas. Det betyder att även om du som konsument slutar att införskaffa H&M:s produkter kommer det inte att förändra arbetsvillkoren i produktionsländerna. Företaget måste vara mer kritiskt mot leverantörerna och börja kontrollera att villkoren uppfylls, annars krävs det ett byte av leverantör, till ett företag som står upp för, samt lever upp till, de mänskliga rättigheterna.

Källor:
Almgren Hans, Höjelid Stefen, Nilsson Erik – Reflex
Arbetsförhållanden i produktionsländer – hämtad 16/1-17 – hm.se
Indien – tre familjer (2007) – hämtad 18/1-17 – sli.se

 

Källkritik:

Samhällsboken ”Reflex” är ett granskat undervisningsmaterial för högstadie- och gymnasieelever i utbildande syfte. H&M:s egen hemsida är också en andrahandskälla där informationen går ut direkt till kunderna om deras villkor, uttalanden och handelstrick. SLI:s dokumentär är en andrahandskälla, där situationen skildras på plats med primärkällor i form av intervjuer med lokalbefolkningen.

Författare: Emma Tranehed