Kriget mot knarket 

”Kriget mot knarket” är en viktig orsak till varför just så många afroamerikaner sitter i fängelse. I början av 70-talet inledde president Nixon en kampanj som kallades ”Kriget mot knarket”. Den innebar större satsningar på poliser och framför allt längre straff för drogbrott, i grund och botten för att dra ner droganvändning och drogmissbruk. Nixon behandlade drogmissbruk som ett brottsproblem istället för ett hälsoproblem. Men var det ett krig mot knarket som samhällsproblem eller ett dolt sätt att spärra in afroamerikaner?

På 80-talet kom vad som kallades en epidemi av ”crack-cocain”; en billig variant av narkotika som var lätt att få tag på. I samma veva blir Ronald Reagan president och hans fortsättning på ”kriget mot drogerna” blir, på grund av de ekonomiska orättvisor och segregationen, ett krig emot afroamerikaner. Straffet för innehav av crack, som framförallt användes av den fattigare, afroamerikanska befolkningen, blev längre och hårdare, medan straffet för kokain, en statusdrog som mest användes av den rika, vita befolkningen, inte var alls särskilt strängt. Inte för att det var någon större skillnad på drogerna i sig utan för att kanske rent av sträva efter, eller i alla fall strunta i de strukturellt rasistiska följderna av att behandla en specifik grupp av droganvändare som andra klassens medborgare. 

Afroamerikaner har sedan avskaffandet av slaveriet porträtterats som farliga, brottsliga och våldtäktsmän. Att plötsligt massor av afroamerikaner spärras in gör att den stereotypa bilden blir bekräftad i media och resultatet av detta blir att folk blir rädda för afroamerikaner och rasismen blir ännu mer konkret och når fler forum. Bill Clinton blir president en idé är att han använder den rädslan för att skärpa lagarna ännu mer, och i och med det spärrar in fler svarta. Under president Bill Clinton skrevs en lag som innebar att om man dömts två gånger för allvarliga brott, och döms en tredje gång åker man in på livstid och han militariserar polisen.  

Detta utan att använda rasistiska termer och därmed utan att göra det uppenbart.  

Ett resultat av ”Kriget mot knarket”- kampanjen och upprustningen av polisen är det brutala polisvåldet i USA idag. Poliser ger sig på svarta unga män, griper, misshandlar och dödar dem, endast på grund av att de verkar farliga eller hotfulla och de som polisen själv tror är kriminella. Ett exempel är det som skedde i Ferguson när en vit polis sköt Michael Brown. Michal Brown var 18 år och obeväpnad och ändå öppnade polisen eld emot honom. Senare går polisen fri utan några som helst konsekvenser.  

Det är inte rätt att ha ett straffsystem där man klarar sig undan bättre om man är rik och skyldig än om man är fattig och oskyldig. 

Källor: 

Jonas Cullberg. Ny vår för USA:s fångar. Amnesty. http://www.amnestypress.se/artiklar/reportage/25871/ny-var-usas-fangar/. 19 november 2015. Hämtad 20/2 2017.  

 Ava DuVernay”Det trettonde tillägget”. 7 oktober 2016.  

 

Källkritik: 

Amnesty är en internationell organisation vars syfte är att meddela världen om vilka rättigheter som bryts och vilka som följs. 

Regissören som har gjort ”Det 13:e tillägget” är utbildad och har blivit nominerad för en mängd olika priser med sin dokumentär.