Modernt slaveri

Artikel fyra av FNs deklaration av de mänskliga rättigheterna står det följande: ”Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.” Uppenbarligen bryter USAs 13 tillägg mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Problemen stannar dock inte vid den amerikanska konstitutionen. Tillägget har skapat en stor avgrund med djuprotade, oåtkomliga problem som uppenbarar sig om en har den fjärde artikeln av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i bakhuvudet när en granskar följande information.

Unicor, eller FPI, kort för ”Federal Prison Industries, är ett statsfinansierat bolag som, likt CCA, tjänar pengar på bekostnad av den amerikanska medborgaren. Unicor är den amerikanska motsvarigheten till den svenska kriminalvården. Men till skillnad från den amerikanska kriminalvården tjänar inte den svenska kriminalvården pengar på bekostnad av sin fängelsepopulation. Ett bolag som tjänar pengar på ”penal labor”, engelska för straffarbete låter knappats demokratiskt, snarare tvärtom. Intrigen av den amerikanska kriminalvården går ut på att bolaget Unicor säljer sin fängelsepopulation till företag som vill ha billig arbetskraft, enbart med villkor som gynnar Unicor och företaget i fråga som söker arbetskraft.

Det är bevisat att företag som Boeing, Victoria’s Secret och Microsoft har köpt arbetskraft från fängelser som måste arbeta åt företagen för svältlöner. Det är så gott som gratis arbetskraft eftersom det kostar så lite pengar per person att ha dem anställda. Det har till och med bevisats att fångar har byggt missiler till den amerikanska militären, om inte det är slaveri, så vet jag inte vad det innebär. Det är svårt att bli av med detta nu när så mycket pengar är inblandade och det stöttas av alldeles för många lagstiftare. Det har blivit en fundamental del av det amerikanska kriminalvårdsväsendet och processen av fängelsesystemet. Avtalen mellan företag och kriminalvården innehåller väldigt mycket pengar som bär upp ett stort system som skulle krascha om en tog bort det.

I mina blogginlägg har jag nu visat er kausaliteten i anledningen till den stora (till mängden) inlåsningen av amerikanska medborgare. Nu uppenbarar sig sanningen om de egentliga orsakerna till brottslighet i USA, pengarna. Från det trettonde tillägget till lobbygrupperna till den amerikanska kriminalvården visar jag er att den är genomruttet, genomruttet av girighet.

Den fjärde artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna står det klart och tydligt att slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjuden, utan undantag. Är det inte slavhandel att den amerikanska kriminalvården och amerikanska företag köper och säljer fångar, som ska arbeta med syftet att företaget i fråga ska kunna bygga kapital? I mina öron låter det som om vi är tillbaka på 1860-talet, tillbaka på tiden då man köpte och sålde slavar till diverse plantage i syfte att gå vinst, i syfte att styrka den delstatliga ekonomin. Samma ekonomi som då kollapsade när slaveri förbjöds, men som byggdes upp igen med samma typ av slaveri, men med hjälp av kryphålet som vi kallar det trettonde tillägget. Slaveri förbjöds aldrig. De hittade bara på ett finare ord för det: kriminalvård.

Källförteckning:

http://www.salon.com/2015/07/07/23_cents_an_hour_the_perfectly_legal_slavery_happening_in_modern_day_america_partner/ (Salon artikel om ”penal labor”)

Källkritik av Salon: Salon är en oberoende media hemsida som fokuserar på frågor som handlar om amerikansk politik. Salon har inte ett tendentiöst problem enligt källkritikens tendenskriterium.

Källkritik av dokumentären: Ava Duverney (dokumentärens regissör) är utbildad. Dokumentären är en trovärdig källa eftersom det har blivit nominerad till diverse priser. En kan därför också dra slutsatsen att Ava DuVerneys dokumentär inte har någon tendensproblematik då de institutioner som ger ut de priser dokumentären har blivit nominerad till, har en oberoende ställningstagande till vad som sägs i den.