Vad kan Kongo göra åt problemet? 

Problemet med barnarbete och dåliga arbetsförhållanden är mångfacetterat och behöver åtgärdas på flera nivåer. Kongos brist på utveckling och landets fattigdom grundlades under kolonialperioden då kolonialmakten inte gjorde några ansträngningar till att utveckla landet, utan enbart utnyttjade dess rikedomar.  Inte heller under Mobutus tid byggdes infrastruktur och sociala skyddsnät upp. Stora problem med korruption och konflikter har gjort att Kongo, trots sina enorma naturresurser, fortfarande är ett land vars befolkning är beroende av bistånd.

Det krävs insatser för att förbättra utbildningssystemet, och göra det lockande, eller ens tillgängligt, för de 3,5 miljoner barn som beräknats hoppat av skolan av olika skäl eller aldrig börjat skolan. Skäl för att hoppa av kan vara för att familjen behöver en inkomstkälla, eller för att skolavgiften är för dyr.

2013 gjorde Kongos regering utbildning till en nationell prioritet, och framsteg har gjorts i termer av antal barn som börjar och som slutför sin utbildning, men fortfarande kvarstår stora problem. Det är viktigt att de framsteg som gjorts inte avstannar, utan att press sätts på regeringen att fortsätta arbetet med visionen att alla barn ska ha rätt till skolgång, oavsett socioekonomisk status.

Det krävs även utbildning för arbetarna i gruvorna gällande deras rättigheter och arbetsvillkor parallellt med att arbetsgivare ställs ansvariga för arbetarnas villkor. Det finns åtskilliga lokala organisationer som tillsammans med jurister arbetar just för detta, att skapa medvetenhet.

För att motverka korruption kring de stora gruvorna är det viktigt att kontrakt som Kongo skriver med utländska företag granskas och är tillgängliga för uppföljning. Detta kan internationella organisationer göra men det är också viktigt att kongolesiska organisationer får stöd i detta.

Det ovanstående gäller dock främst de industriella storskaliga gruvorna. För de småskaliga gruvorna där barn ofta utnyttjas, måste myndigheter ta sitt ansvar. Familjer måste få stöd att klara sin försörjning utan att barnen arbetar. Upplysning om barns rättigheter och det skadliga i hårt arbete för barn kan bidra till att föräldrar avstår från att sälja sina barn som arbetskraft. Ökade inkomster och större makt för kvinnor bidrar till att barn i högre utsträckning går i skolan.

I grund och botten krävs att landets resurser fördelas mer jämlikt, att fattigdom bekämpas och att utbildning blir en rättighet för alla barn. För att det i sin tur ska kunna möjliggöras, krävs det stora framsteg i bekämpningen mot korruption, som är ett av landets största problem. De pengar som tjänas tack vare exempelvis gruvindustrin, som står för 70 % av landets exportintäkter, fördelas inte bland folket, utan fastnar hos landets elit.

Kommersiella aktörer har också ett ansvar och utländska företag borde tvingas att inte handla med mineraler som producerats med barnarbete eller dåliga arbetsförhållanden. Bojkotter skulle kunna bidra till att förhållandena på sikt förbättras. Samtidigt skulle detta på kort sikt kunna förvärra problem för människor som trots farliga arbetsförhållandena i gruvorna är beroende av den lilla inkomst som deras arbete ger. Så en ren bojkott av mineralerna är i dagsläget inte en entydig lösning.

Sammanfattningsvis så krävs åtgärder på olika nivåer och av olika aktörer. Föräldrar, myndigheter, företag och också konsumenter behöver alla bidra till att barn skyddas från farligt arbete i gruvor i Kongo.

Källor:

(2017), Global Witness, Mining for our minerals. Hämtad 16/2-2017.

(2017), Carter Center, Countries DRC. Hämtad 16/2-2017.

(2017), Enough Project, Roots of the Crisis. Hämtad 16/2-2017.

Källkritik:

Global Witness är en människorättsorganisation som arbetar för att avslöja kopplingen mellan efterfrågan för naturresurser, korruption, miljöförstöring och väpnade konflikter i världen. De är liksom Carter Center ideellt drivna utan vinstintresse och är internationellt erkända. Även de mottar svenskt statligt stöd.

Carter Center är en människorättsorganisation som arbetar mot fattigdom, krig och orättvisor. De är en etablerad internationell organisation som mottar bland annat svenskt statligt stöd.

Enough Project är en människorättsorganisation baserad i Washington D.C. som arbetar för fred och rättvisa, speciellt inriktade på Sudan och DR Kongo. De får ekonomiskt stöd av New Venture Fund som även de är en organisation inriktade på arbete med mänskliga rättigheter. De är internationellt erkända och samarbetar med bland andra Human Rights Watch, Amnesty och UNHCR.