En inblick i Kongos gruvindustri, orättvisa arbetsvillkor, barnarbete och hur ärren från kolonialtiden än inte har läkt.

Skriven av: Ionella & William.

En sammanfattning av Kongos historia

På 1870-talet så uttryckte den belgiska kungen Leopold en önskan att kolonisera Kongo. Han beordrade amerikanen Henry Morton Stanley att utforska Kongo och etablera handelsstationer och prata med lokala hövdingar. Oftast användes väldigt våldsamma metoder. 1885 så erkändes Leopolds anspråk av de europeiska stormakterna, och Kongo blev hans personliga koloni. Han började tömma landet på rikedomar, plågade, plundrade, utnyttjade och mördade befolkningen. Leopolds järnstyre beräknas ha orsakat mellan 5-10 miljoner kongolesers död. Länge var det okänt för omvärlden, men när omfattningen av övergreppen uppmärksammades blev han tvungen att lämna över kolonin till den belgiska staten år 1908.

Även om Leopolds skräckstyre var över, så fortsatte Belgien exploatera Kongos resurser, och kolonin bidrog starkt till Belgiens växande ekonomi. Kolonin blev efter andra världskriget världens största producent av diamanter och stod för två tredjedelar av världens produktion, samt hälften av världens produktion av kobolt.

Runt 1955 så började starka självständighetsrörelser växa fram i landet, liksom på andra håll i Afrika, vilket ledde till landets självständighet år 1960.

Åren som följde var mycket oroliga och karaktäriserades av politiska maktkamper. Den rika södra gruvprovinsen Katanga försökte bryta sig ur landet och detta orsakade den så kallade Kongokrisen som FN ingrep i. Landets första premiärminister Lumumba avrättades efter anklagelser för kommunistsympatier. Mobutu tog makten genom en militärkupp år 1965.

I hemlighet var Mobutu stödd av USA då de fruktade ett kommunistiskt maktövertagande. Mobutu regerade som diktator, och bytte 1971 namn på landet till Zaire. Han ville återföra traditionella seder och värderingar till landet. Han nationaliserade många utlandsägda företag och vanskötte landets ekonomi. Mobutu blev mer och mer beroende av militärt och ekonomisk stöd från framförallt USA. För trots Mobutus brott mot mänskliga rättigheter, så förblev Zaire en viktig bundsförvant för USA, Frankrike och Belgien just för de dyrbara naturtillgångarna som landet hade.

Under Mobutu fortsatte alltså utsugningen av resurser.  Mobutu förflyttade mängder med resurser och kapital ut ur landet och statens intäkter gick direkt till honom istället för till statskassan. Han lyckades hålla sig kvar vid makten tack vare sin skicklighet att spela ut sina motståndare mot varandra och med stöd från sina bundsförvanter.

1997 lyckades en motståndsrörelse ledd av Laurent-Désiré Kabila, och med stöd från Rwanda, inta Kinshasa, och Mobutu tvingades fly. Kabila blev president, men oroligheterna fortsatte då han bröt med Rwanda och Uganda 1998 inleddes ett krig som kom att kallas ”Afrikas första världskrig”, vilket var den dödligaste konflikten i kontinentens moderna historia. Angola, Namibia och Zimbabwe stödde Kabila mot Rwanda och Uganda. Ca 5,4 miljoner kongoleser dog.

Idag är det Laurent-Désirés son, Joseph Kabila, som är president sedan 2001 efter att fadern skjutits ihjäl av en livvakt. Staten har aldrig lyckats få kontroll över hela det stora landet och fortfarande pågår väpnade konflikter, framförallt i östra delen av Kongo. Fortfarande är miljontals människor på flykt.  De massiva problemen med korruption fattigdom och brott mot mänskliga rättigheter kvarstår. Just nu pågår en politisk kris, då Kabila skjutit upp de val som skulle avsluta hand mandatperiod som president. Det är oklart om han är beredd att lämna makten.

Allt detta har bidragit till problemen i gruvindustrin som bland annat innefattar barnarbete.

© Ionella Tcacencu 2017.

Källor:

Redigerad 17/6-2016 av Lena Karlsson. Landguiden, Kongo modern historia. Hämtad 14/2-2017.

Redigerad 27/8-2015 av Lena Karlsson. Landguiden, Kongo äldre historia. Hämtad 14/2-2017.

Källkritik:

Landguiden är en källa för ”heltäckande och tillförlitlig information” som drivs av Utrikespolitiska Institutet som är ett oberoende institut med syfte att vara en plattform för forskning och information gällande utrikespolitiska frågor. Artiklarna är skrivna av sakkunniga forskare och granskade av redaktörer.