Choklad till vilket pris?  

Det är inte lätt att gå från en slavliknande industri till den ideala arbetsplatsen. Priset den enskilde kakaoarbetaren betalar är oacceptabelt medan vi låter chokladen smälta i munnen. 

Medvetenhet om bristerna, avseende mänskliga rättigheter inom kakaoindustrin, medför en skyldighet att agera för att förbättra förhållanden för den enskilde arbetaren. En stor nackdel är att man inte redan från början införde striktare regler för hur kakaoproduktionen skulle se ut. Hur kan man då i efterhand reducera hälsoriskerna för kakao-arbetaren och riskerna att företagen inte uppfyller sina skyldigheter? 

Till en början måste barnarbete förbjudas. I artikel Chokladens mörka hemlighet (2006) av Swedwatchs framgår det att barnarbete är mycket vanligt, och stor del av barnen har köpts från andra närliggande länder. För det andra måste bönderna själva få chansen att äga sin jord och bestämma vad de vill odla på sin mark, och till vilket pris. För att kunna möjliggöra detta gäller att arbetarna organiserar sig och kommunicerar om t.ex. vilket pris de som lägst vill sälja sin produkt för. Förutom detta krävs radikala förändringar gällande arbetarnas villkor. Bättre utbildning, skyddsutrustning, hälso- och sjukvård samt socialt skyddsnät i form av försäkringar bland många fler. Ett sätt som direkt minskar hälsoriskerna är att endast odla ekologiskt. På så sätt skulle bekämpningsmedel förbjudas vilket både skulle gynna arbetaren och miljön.  

Men hur ska vi kunna lita på att detta blir resultatet? Som jag tidigare nämnt skapar företag sina egna certifieringar vilket innebär att det inte är en oberoende tredje part, utan egen vinning, som kontrollerar att allt går rätt till. Ett omutligt, oberoende kontrollorgan skulle råda bot på detta. Införandet av en enhetlig certifiering och straffavgifter för de företag som inte följer internationellt utarbetade regler bör genomföras. De företag som importerar kakao ska vara skyldiga att tydligt redovisa hur och under vilka förhållanden som kakaon producerats. Det krävs också att organisationer som UNICEF, Rädda barnen och FN samarbetar för att ur olika perspektiv följa hur de mänskliga rättigheterna inom kakaoproduktionen följs. Eftersom företagen drivs av ekonomisk vinning kan man inte fullt ut lita på att dessa tar sitt fulla ansvar. Förutom organisationers inblandning skulle krav på de kakaoproducerande ländernas regeringar vara nödvändiga för att länderna ska kunna förhindra handel med barn, trafficking. Trots att trafficking redan är förbjudet låter de inblandade regeringarna detta pågå. De måste tillsammans komma överens om gemensamma regler så lagarna efterföljs. 

Om vi, konsumenterna i den industrialiserade världen i större utsträckning skulle börja efterfråga rättvisemärkt choklad och kakao, och samtidigt bojkotta övrig kakao, kommer företagen till slut tvingas förändra och förbättra arbets- och levnadsförhållandena för arbetarna. Information om arbetarnas utsatthet och umbäranden samt en ökad medvetenhet krävs för att allt fler ska välja att köpa den dyrare fairetraidemärkta chokladen. Några kronor extra kan ju rädda en människa från invaliditet. 

Alla olika åtgärder som jag redogjort för krävs för att minska fattigdomen och lidandet för de människor som arbetar på kakao-odlingarna. För de är människor, precis som du och jag. Det är också en förutsättning för att vi med gott samvete ska kunna fortsätta att äta choklad!

Källor:

Örjan Bartholds, Mats Valentin, Chokladens mörka hemligehet

Publicerad maj 2006, hämtad i mitten av januari

Swedwatch är en trovärdig källa då den är partipolitiskt obunden med stöd från organisationer och verksamheter som Sida och Lutherhjälpen. Swedwatch är även en källa som många större verksamheter använder sig av däribland SVT och SVD. Örjan har även varit universitetslektor vid institutet för stad och land.

Camilla Berghäll, Lidls julchoko får bäst rättvisebetyg

Yle är Finlands motsvarighet till SVT. Eftersom det är ett public-service bolag är det politiskt obundet, och den ansvarige utgivaren Marit af Björkesten, som tidigare jobbat på den politiskt obundna dagstidningen Hufvudstadsbladet är kunnig inom sitt område och har en lång kariär bakom sig.

Axel Rappe, Svårtolkad och snårig rättvisemärkning av choklad

Publicerad 26/7-15 11:00, hämtad

Även denna artikel är hämtad från Yles svenska hemsida. Det är alltså ett public-service bolag vilket innebär styrelsen inte har några ledamöter med politisk koppling.